Press and reviews

Fresh and energetic sound

“In their debut album STONELOAD have managed to create a fresh and energetic sound and compositions that have variety and can keep the interest of the listener. The good thing with the band is that they don’t overdo it with the clichés of the thrash and power metal genres, but they try to make something of their own.”

Nick Parastatidis - Behind The Veil Webzine

A rush of adrenaline

Detta skulle kunna vara Corey Taylors nya band Slipsour, men är alltså i själva verket fyra killar från Umeå som bjuder på thrash metal av hög klass. Dock har Andreas Wikström en stundtals näst intill bisarr röstlikhet med nämnde Taylor. Häftigt!

Häftigt låter det även musikaliskt. Det är ett skönt och mycket distinkt driv i trummorna som förstärks av riktigt härlig basgång och fläskigt gitarrspel skivan igenom. Inga krusidulliga krumbukter utan bara hård, tung och bestämd ”rakt på sak nu kör vi järnet-musik” och även om tempot i flertalet låtar håller sig på något slags mellannivå känns det ändå som att plattan som helhet totalt kör över en och kvar står man och undrar vad som hände.

Skönt att sjunde spåret ”IX” i alla fall delvis är lugnt och behagligt och därmed skänker en andningspaus som känns både välbehövlig och samtidigt ändå lite onödig. Denna platta är en ren och skär adrenalinkick att njuta av och känna det grymma lyckoruset den lämnar efter sig varenda gång.

Jane Cedenberger - Sweden Rock Magazine #101

A band that doesn't impose limits

Banda novíssima na área, afinal os suecos de Umeå do Stoneload surgiram em 2012 e no mesmo ano já soltaram a demo “Pre” com três faixas. Sem perder tempo, o quarteto já soltou este “Addict” onde mostram uma sonoridade que mescla bem influências antigas com o Metal atual.

Apesar de serem mais focadas no Thrash Metal, as composições deste trabalho mostra uma banda que não se impõe limites. Ouvindo atenciosamente o disco notamos influências do Metal tradicional e até alternativo (não confundam com New Metal, por favor).

Se fosse citar as bandas que o som nos remete sem dúvidas Nevermore e Annihilator seriam as ideais, mas há um pouco mais aqui. Riffs pesados e muito bem executados, a cargo de Thomas Isaksson dão o tom das composições que não priorizam a velocidade e possuem viradas e quebradas intrincadas que demonstram a técnica da banda.

Ainda há uma cozinha brutal que possui um baixo técnico e diferenciado de Nitesh Mistry (ex-Bloated), além de uma bateria com pegada do também ex-Bloated, Tobias Oja. Os vocais de Andreas Wikström (Cruoris, ex-Nasheim) com seu timbre rouco se encaixam perfeitamente ao som da banda.

Com uma produção muito boa a banda destila peso em composições como Addict, Avenger e Visions. Mas há muito a que se destacar nesse trabalho, inclusive a power balada IX. Uma bela estreia de mais uma banda que colabora e muito com a qualidade do Metal atual.

Vitor Franceschini - Arte Metal

Tight, powerful and good!

Swedish metal merchants Blackout Metal is musically way more exciting than their name. There must be at least a couple hundred bands called Blackout. Tip no 1: Change the name boys! I saw the band live at the Rock Out Wild festival in northern Sweden last year and they did very well live. Opening track Addict starts it off with some really heavy, crunchy riffing topped with clean but powerful vocals. Second track starts out a bit weird, where it sounds like the bass and guitars are either not tuned the same or someone is playing something differently, or it’s just for effect. Anyway, the track reminds me of vintage thrashy Metallica, think Four Horsemen or Whiplash. Final track,Never Again, continues in the same vein. Tight, powerful and good! This band should definitely appeal to fans of good old thrashy metal in the vein of Anthrax, early Metallica, Megadeth, Testament and Vicious Rumours etc.

Janne Stark - Stark Music Reviews

"Addict" is undoubtedly one of the best albums of the year

Den nuvarande thrashscenen bygger förstås i mångt och mycket på nostalgi. Åttiotalet är kung och var och varannat riff adopterat i rakt nedstigande led från antingen Bay Area, Tyskland eller Sydamerika. Gott så! Jag är inte den som klagar!

Ett gäng som tänker annorlunda är Umeåbaserade STONELOAD. Ända sedan jag först fick nys om bandet har jag gått och längtat efter detta debutverk. De låtar som kunnat avlyssnas på nätet har skvallrat om ett band med det där lilla extra i bakfickan. Här pratar vi groovetyngd thrash som släppt taget om åttiotalet och istället siktar mot en något modernare uttryck. Eller modernt och modernt är väl egentligen fel att kalla det. Istället för åttiotalet hör man i alla fall att killarna plockat en hel del influenser från band som MACHINE HEAD, PANTERA, SEPULTURA kring "Chaos A.D" och för all del även tidiga METALLICA. Sammantaget ger detta ett fett sound som baseras lika mycket på fläskiga riff som på ett pulserande groove understött av mullrande trummor. Vokalisten Andreas Wikström är ytterligare ett trumfkort med sin "Chuck Billy möter John Bush"-minnande stämma! Melodiskt och rått på en och samma gång, precis som det ska vara!

Men framförallt har STONELOAD ett låtmaterial som inte går av för hackor. Med blytunga "Never Again" - det ultimata mötet mellan SLIPKNOT och TESTAMENT - har de lyckats få ihop en av årets och kanske årtusendets bästa låtar i mitt tycke. Jag kan lyssna på den om och om igen utan att ledsna. Dessutom är spår som ösiga "Fallen One" och avslutande "Have it All" inte långt efter! Om man ska leta efter någonting negativt är det kanske att skivan oftast håller sig i mid-tempo. Det skänker förvisso en krossande tyngd till helheten men det skulle inte ha skadat med lite mer ös på vissa ställen. Det är dock en petitess i sammanhanget. 

"Addict" är tveklöst en av årets bästa skivor oavsett genre och rekommenderas varmt till alla som, i likhet med mig, älskar melodier och tyngd precis lika mycket.

Stefan Lejon - Metalcentral.net

An impressive thrash debut album

Ein eindrucksvolles Thrash Debütalbum präsentieren die Schweden Stoneload mit „Addict“ und treten damit in die Fußstapfen von Bands wie Metallica, Anthrax und Pantera. Zwar wird das Genre nicht neu erfunden, doch die moderne und wuchtige Ausrichtung mit dem leicht melodischen Touch kann durchaus überzeugen, wobei die ordentliche Stimme aber noch nicht ganz das Niveau der oben genannten erreicht. Mit druckvollen Gitarren wird der Titeltrack eingeläutet und bietet neben der „Säge“ und wartet neben kurzen auflockernden auch mit eingängigen Passagen auf, bevor „Shattered“ mit fettem Beat aufwartet und das flotte „Avenger“ stampfend nachgelegt wird. Nach ruhigem Beginn zeigt die hypnotisierende Maschinerie von „Visions“ Eingängigkeit, ehe das galoppierende „Never Again“ auch melancholische Züge aufweist. Mit durchgedrücktem Gaspedal wird das leicht progressive „Fallen One“ herausgehauen, um dann mit „IX“ eine gelungene Halbballade zu präsentieren. Nach dem dicht instrumentalisieren „Foolish Pride“, beendet der aggressive Rausschmeißer „Have It All“ dieses starke Machwerk, um demnächst mit noch etwas mehr Durchschlagskraft, in einem Atemzug mit dem Genregrößen genannt zu werden.

Markus Peters - Cross-fire metal

ADDICT is not the polished squeaky clean album that you might expect

Whilst well produced and with a big, bold sound, ADDICT is not the polished squeaky clean album that you might expect! The band themselves are tight and combine well but through their own design this album does come with a little bite and a little grime around the edges! What is most impressive and endearing about STONELOAD though is their unwillingness to fit into a set mould and whilst they fly the flag of thrash, they are a band who march to the beat of their own drummer (No pun intended) and forge their own sound whilst tipping their collective caps to their many influences.

Luke Hayhurst - Destructive Music

Mixes old-school thrash with modern metal nuances

This Swedish band mixes old-school thrash with modern metal nuances, creating catchy slabs of powerful aggression. I love their song Fallen One! Give it a listen and then hit them up on Facebook.

R. Lawrence Blake - New Wave of Thrash Metal

The sound is pretty heavy

Bei jungen Bands weiß man nicht unbedingt, woran man ist. Mancher Erstling klingt nach dem, was er ist, ein erster Versuch. Kommt die junge Band aus Schweden, wie eben jene Stonecold, dann kann man sich eigentlich schon fast sicher sein, dass hier kaum was anbrennt.

Nach den ersten Hördurchläufen bestätigt sich dieser Eindruck. Addict klingt unterm Strich sehr reif, auch wenn hier und da diverse Zitate von anderen Bands auftauchen. Sei's drum, das darf man getrost als Verneigung sehen. Metallica sei hier genannt, ein klitzeklein wenig Slayer hört man sicherlich auch, aber auch Anthrax oder Pantera sind nicht weit. Addict klingt dabei aber keineswegs altbacken, im Gegenteil - Stoneload thrashen insgesamt ziemlich modern klingend durch die neun Eigenkompositionen, halten sich dabei aber fern von vielen aktuellen Strömungen, die irgendwie mit "core" enden. Der Sound ist ziemlich wuchtig, verleiht so den Gitarren ordentlich Wumms und auch das Schlagzeug haut so manchen kräftigen Beat raus. Lediglich mit dem Gesang komme ich nicht so recht klar, der klingt zwar düster und sicher aber auf Dauer finde ich ihn wenig spannend und zu eintönig.
Süchtig bin ich nach Addict nicht ganz geworden, aber das Album zeigt wieder mal das Potenzial, das im schwedischen Untergrund verborgen schlummert. Wer weiß, vielleicht landen Stoneload beim nächsten Mal schon den großen Treffer, dass sie das Zeug dazu haben, ist hier ganz deutlich zu sehen!

Lord Obirah - heavyhardes.de